Seminarieserien fortsätter till ht 2010. Hade tänkt lägga ett seminarietillfälle i slutet av maj, MEN mäktade inte med det. Jag återkommer senare med besked om nytt datum i September/Oktober.

Om du har önskemål om innehåll får du gärna skriva en kommentar om vad du önskar.

Hittade en artikel i Didaktisk Tidskrift, Innovativt lärande av professor Tomas Kroksmark vid Högskolan för lärande och kommunkation i Jönköping. Titeln “Innovativt lärande” fångade direkt mitt intresse, då min ambition (på 20 %) som yrkesverksam lärare är att skapa sådana lärprocesser.Genom att skriva och reflektera omkring sin undervisning, kan man medvetandegöra svårigheter och på så vis tydligare arbeta med sådant som är svårt i sina egna didaktiska försök. De flesta som arbetat ett tag som lärare vet att det är en sak att planera en lektion, EN ANNAN sak att genomföra den och en TREDJE att fundera på varför det blev som det blev.
Continue reading…

Det finns ett intressant forum för lärare på http://shareanduse.ning.com/group/programmering

Antalet lärare som registrerat sig är nu 25 st, och det verkar växa …

Det finns en ide om att man kan samla en massa olika tips/trix i form av mönster på samma sätt som man använder “patterns” inom programmering (http://pages.cpsc.ucalgary.ca/~kremer/patterns/). Tror faktiskt dessa pedagogiska mönster kan vara till stor hjälp om man inte vet som lärare hur man skall undervisa t.ex. polymorfism eller rekursion.

Ta en titt på dessa hemsidor så förstår du (kanske) vad jag menar:

• The Elementary Patterns Home Page -http://www.cs.uni.edu/~wallingf/patterns/elementary/
• Joseph Bergin – http://csis.pace.edu/~bergin/PedPat1.2.html     -   http://csis.pace.edu/~bergin/fivepedpat.html

Hela idén med patterns är att man dokumenterar en praktik. I detta fall en didaktisk parktik på hur man av erfarenhet har lyckats genomföra mera av tankeprocess istället för färdiga små program, som man sedan disikerar

Sedan november 2008 har frågan återkommit gång på gång i min forskning. Vilka olika synsätt har lärare i den Svenska skolan på programmering?

Enkäten till verksamma lärare i programmering på gymnasienivå visar i huvudsak att programmering är något man undervisar och lär sig praktiskt. Estetiska värden existerar och lärs ut, men på frågan om likheter med matematik blir svaren skiftande. Tankar om programmering som Edgar Dijkstra framställer det med ett större fokus på matemtisk logik kan anas i vissa svar.

Vissa lärare anser dessutom att programmering på gymnasienivå har mera av matematikens själ  än skolämnet matematik. Enligt Pears m fl (2007), så kan man kategorisera programmering (för nybörjare), i följande delar:
Continue reading…

Har precis fått tag i en bok “Reflections on the Teaching of Programming – Methods and Implementations” av Bennedsen, J., Caspersen, M. E. och Kölling, M. (2008), som lägger ut texten om olika metoder att undervisa i (grundläggande) programmering.

I den första delen belyser författarna:

• Lärlingsbaserad lärande med lektioner och uppgifter
• Erfarenhet av programmering med hjälp av funktioner
• Erfarnheter av lärande med PBL metoden
• Att använda on-line tutorials

Efter att jag har skummat boken och studerat Capersens hemsida (http://www.daimi.au.dk/~mec/) ser jag att fokus ligger mycket på elevernas lärandeprocess istället för deras resultat/produkt, vilket verkar lovande.

Därför tror jag att detta kan vara en bok som är till nytta för lärare såväl som forskare. Om inte så kan den ge en bra känsla för vart forskningen ligger inom Computer Science Education Research (enligt författarna). Om man inte vill köpa boken kan Caspersens hemsida vara en guldgruva, då flera av kapitlen i boken är omarbetade från publicerade konferenspapper .

På 80-talet kom datorerna. SÖ försökte styra utvecklingen av datorerna till att bli ett pedagogisk och reflekterande verktyg i skolans värld. Lärare var tveksam till dess användning och nytta. Så småningom såg svensklärarna att datorer gjorde att eleverna skrev mera processkrivning.

Idag har vi datorer/datasalar som används mer eller mindre instrumentellt i olika ämnen. I programmering handlar det om att eleven skall få en större förståelse för konstruktion av algoritmer och problemlösning. Lärare i programmering har i sällsynta fall en utbildning med didaktiska inslag. Med tiden utvecklar dessa lärare en omedveten kunskap om vilka tillvägagångssätt som leder fram till bättre undervisning, men det kräver insikt och medveten förändring av inställningen till innehållet.
Continue reading…

Vad innebär det i praktiken att alla kan lära sig programmering? Hur ser en situationen ut i klassrummet då alla lär sig och uppnår målen för godkänt? Frågorna är högst relevanta i dagens gymnasieskola;  men hur ser praktiken ut egentligen? Uppnår ALLA elever åtminstone målen för godkänt, eller är kursplanerna i praktiken något som lärare och elever läser med försiktighet och selektion?

Vi hade en upptakt på gymnasieskolan där jag arbetar deltid. Inbjuden fötreläsare var Bo Sundblad (www.bibo.se). Visserligen var jag trött, men blev genast klarvaken då Bosse gick igenom tankarna bakom Lpf94/Lpo94 och betygskriterierna. Han gick igenom skillnaden mellan regelstyrning, den relativa betygsskalan och mål/resultat styrning, nuvarande betygssystem. Kort sammanfattat kan man säga att han såg skolans organisation och ledning som ett resultat av en människosyn; Innan Lpf94/Lpo94 hade vi en skola där man fostrade fram människor som hade de rätta socioekonomiska förutsättningarna (man kom från rätt hem med kultur och akademiska värderingar). Med hjälp av det relativa betygsystemet så kunde man sålla fram de “bästa” eleverna, som gick vidare i studier. Efter 94 ville man med målkriterier ge ALLA elever rättigheter att bli godkända och få de kunskaper som kommer krävas i en framtida arbetsmarknad.
Continue reading…

De kliade i fingrarna då jag läste på omvärlsbloggen om “Digital kompetens i den svenska skolan”, så jag kunde inte låta bli. Tycker det har varit tyst ett långt tag … omkring den “digitala kompetensen”, samtidigt som den praktiseras utanför skolan av många ungdommar.

Efter en del läsning av “PM om digital kompetens“, så hittade jag ett uttalande av Roger Säljö, som tilltalade mig:
“… digitaliseringen innebär en förändring av kunskap och lärande och att innehållsfrågorna börjar bli viktiga. Kulturens digitalisering går långsamt, men det sker en medveten diskussion om vad förändringen innebär. IKT i skolan är en kamp där lärarna i allt högre grad känner av det pågående paradigmskiftet.”

Är problemet en fråga om att arbeta mer konstruktivistiskt? Handlar det enbart om att lärarna skall byta paradigm?
Continue reading…

Vilka möjligheter skulle öppna sig om lärare samarbetade i större omfattning mellan skolorna? Lärare som är ensamma i sitt ämne skulle hitta en större trygghet i betygssättningen, MEN det öppnar även upp andra möjligheter där elever från olika skolor kan arbeta tillsammans med informationsteknologi. I programmering skulle verktyg som MSN, Wiki, Twitter mm bli en resurs för ett annat sätt att bedriva undervisning. I vilken grad är IT ett pedagogiskt alternativ för dagens lärare? Förmodligen behövs kunskaper i nätverksbyggande för att denna typ av interaktion skall uppstå mellan olika skolor och lärare.

En sammanställning av lärares intresse om att samarbeta med andra skolor och elevgrupper, visar att så många som 71 % är intresserade. Men om man frågar “Har Du och Dina elever arbetat tillsammans med andra skolor, eller klasser/grupper i programmering?”, så visar det sig att enbart 6 % av lärarna har genomfört ett liknande samarbete.

Handlar det om att lärare inte har tid, eller är det en stress över att inte hinna med kursinnehållet som gör att man i praktiken inte genomför det som är så intressant?

I samma sammanställning framgår att så många som 82 % är intresserad av att utbyta idéer omkring skolämnet programmering.
Continue reading…