De kliade i fingrarna då jag läste på omvärlsbloggen om “Digital kompetens i den svenska skolan”, så jag kunde inte låta bli. Tycker det har varit tyst ett långt tag … omkring den “digitala kompetensen”, samtidigt som den praktiseras utanför skolan av många ungdommar.

Efter en del läsning av “PM om digital kompetens“, så hittade jag ett uttalande av Roger Säljö, som tilltalade mig:
“… digitaliseringen innebär en förändring av kunskap och lärande och att innehållsfrågorna börjar bli viktiga. Kulturens digitalisering går långsamt, men det sker en medveten diskussion om vad förändringen innebär. IKT i skolan är en kamp där lärarna i allt högre grad känner av det pågående paradigmskiftet.”

Är problemet en fråga om att arbeta mer konstruktivistiskt? Handlar det enbart om att lärarna skall byta paradigm? Jag tror att hela idéen med skolan måste reformeras och kunskaper måste få en kontext på individnivå, både för lärare och elever.

Det hade varit enkelt om man bara kunde tillföra en ny kurs till gymnasieskolan – Digital kompetens, men den skulle bli meningslös, då många ungdomar redan utövar kunskaper i en sådan kompetens. Jag tror att det är viktigare att hitta pedagogiska former där ungdomar ser vad IKT skulle kunna innebära för deras sociala sammanhang och framtida yrkesval. En typ av innovativ verkstad, där man upptäcker möjligheter att samverka med andra skolor och organisationer utanför skolans ramar, MEN VILKEN LÄRARE vågar eller orkar ta den risken som det innebär att gå utanför den traditionella roll, som förmedlare och initiativtagare till allt kursinnehåll.

Jag läste vidare i PM:et och märkligt nog så finns det enlig Stefan Pålsson andra som tänker som jag. PÅ s.16 står det:

“Neil Selwyn visar i forskningsöversikten Citizenship, Technology and Learning, framtagen för brittiska Futurelab, att det inte räcker särskilt långt att enbart beskriva och förmedla hur det politiska systemet fungerar. Istället gäller det att göra undervisningen mer aktiv och knyta an till det mer individuella och flytande engagemanget utanför de formella arenorna, inte minst på Internet. Selwyn understryker samtidigt att det krävs mer forskning som både visar möjligheter och fallgropar”. Fantastiskt! Vad spännande! Finns det någon förutom Selwyn som tänker i dessa banor på Skolverket?