På 80-talet kom datorerna. SÖ försökte styra utvecklingen av datorerna till att bli ett pedagogisk och reflekterande verktyg i skolans värld. Lärare var tveksam till dess användning och nytta. Så småningom såg svensklärarna att datorer gjorde att eleverna skrev mera processkrivning.

Idag har vi datorer/datasalar som används mer eller mindre instrumentellt i olika ämnen. I programmering handlar det om att eleven skall få en större förståelse för konstruktion av algoritmer och problemlösning. Lärare i programmering har i sällsynta fall en utbildning med didaktiska inslag. Med tiden utvecklar dessa lärare en omedveten kunskap om vilka tillvägagångssätt som leder fram till bättre undervisning, men det kräver insikt och medveten förändring av inställningen till innehållet.

Tänk om Skolverket kunde initiera och lyfta didaktiska frågor som kan vara till nytta för lärare och elever. Skulle det bli bättre?  Vad krävs för att vi skall få igång en mera medveten didaktisk utveckling? Är det läromedelsföretagen som skall driva den utvecklingen? Förr i tiden fanns personer som Lars-Eric Björk, vilka var mitt emellan SÖ och förlagen. De arbetade liksom på bägge planhalvorna. Med dagens informationsteknik borde nätverk av lärare kunde interagera och skapa liknande förutsättningar … eller?