De kliade i fingrarna då jag läste på omvärlsbloggen om “Digital kompetens i den svenska skolan”, så jag kunde inte låta bli. Tycker det har varit tyst ett långt tag … omkring den “digitala kompetensen”, samtidigt som den praktiseras utanför skolan av många ungdommar.

Efter en del läsning av “PM om digital kompetens“, så hittade jag ett uttalande av Roger Säljö, som tilltalade mig:
“… digitaliseringen innebär en förändring av kunskap och lärande och att innehållsfrågorna börjar bli viktiga. Kulturens digitalisering går långsamt, men det sker en medveten diskussion om vad förändringen innebär. IKT i skolan är en kamp där lärarna i allt högre grad känner av det pågående paradigmskiftet.”

Är problemet en fråga om att arbeta mer konstruktivistiskt? Handlar det enbart om att lärarna skall byta paradigm?
Läs mera …

Vilka möjligheter skulle öppna sig om lärare samarbetade i större omfattning mellan skolorna? Lärare som är ensamma i sitt ämne skulle hitta en större trygghet i betygssättningen, MEN det öppnar även upp andra möjligheter där elever från olika skolor kan arbeta tillsammans med informationsteknologi. I programmering skulle verktyg som MSN, Wiki, Twitter mm bli en resurs för ett annat sätt att bedriva undervisning. I vilken grad är IT ett pedagogiskt alternativ för dagens lärare? Förmodligen behövs kunskaper i nätverksbyggande för att denna typ av interaktion skall uppstå mellan olika skolor och lärare.

En sammanställning av lärares intresse om att samarbeta med andra skolor och elevgrupper, visar att så många som 71 % är intresserade. Men om man frågar “Har Du och Dina elever arbetat tillsammans med andra skolor, eller klasser/grupper i programmering?”, så visar det sig att enbart 6 % av lärarna har genomfört ett liknande samarbete.

Handlar det om att lärare inte har tid, eller är det en stress över att inte hinna med kursinnehållet som gör att man i praktiken inte genomför det som är så intressant?

I samma sammanställning framgår att så många som 82 % är intresserad av att utbyta idéer omkring skolämnet programmering.
Läs mera …

En undervisning där abstrakt kod animeras steg för steg på skärmen (vita tavlan) är en stor fördel om man vill ge elever bättre förutsättningar att förstå. Om man dessutom engagerar och stimulerar deras nyfikenhet, har man gett eleverna ännu bättre förutsättningar till lärande. Samarbete i form av “pair-programming” inom kodutveckling är aktuellt och intressant. Hur gör man i skolan?

Efter en genomgång av enkätsvaren hittade jag en lärare som använder JEliot som utbildningsmiljö.  Programmet går att köra fristående eller som plugin till BlueJ. Vad är då JEliot (http://www.cs.joensuu.fi/~jeliot/)? Det är ett program som visualiserar exekvering av kod.

På hemsidan beskrivs det som “It visualizes how a Java program is interpreted. Method calls, variables, operation are displayed on a screen as the animation goes on, allowing the student to follow step by step the execution of a program. Programs can be created from scratch or they can be modifyed from previously stored code examples. The Java program being animated does not need any kind of additional calls, all the visualization is automatically generated.”
Läs mera …

Jag blir så trött då eleverna frågar mig

• vad skall vi kunna på provet?

• om jag inte lämnar in uppgiften, vad får jag för betyg?

• vad har jag för betyg just nu?

• hur mycket väger t ex kapitel 3 för betyget i kursen

• o s v

Jag hade ett klassiskt samtal med en elev i NV3 som undrade om man behöver satsa på inlämningsuppgiften eftersom hon endå inte kommer att få högre betyg, medans jag försöker säga att inlämningsuppgiften är en möjlighet för henne att visa att hon kan någonting mer, vilket jag använder då jag skall väga ihop ett betyg.
Läs mera …

I delrapporten som finns att läsa i pdf-filen Val av programmeringsspråk framgår att merparten av lärarna (ca 90 %)  som svarat på enkäten använder Java eller C++ i undervisningen. Detta är märkligt, då Skolverket gjort en öppning för att andra språk (observera att kursplanerna inte kräver det) skall kunna användas.

Läs mera …

IOI 2009 (International Olympias in Informatics) går av stapeln den 8-15 augusti i Bulgarien. Det är en årlig manifestation där 83 länder deltar med kvalificerade elever i programmering. År 2004 deltog 81 länder. Förra året presterade elever från Sverige både silver och guld. Resultatet finns omnämnt på Programmeringsolympiadens hemsida. På IOI 2008 hemsida framgår att de Svenska deltagarna hamnade på 62:a och 122:a plats bland 283 deltagare.

Oavsett Sveriges resultat, så är denna manifestation någonting viktigt som normerar och förstärker betydelsen av kunskaper i programmering. I princip kan man studera (med lite arbete) vilka språk, vilka verktyg och vilka kunskaper som varit i fokus från år till år. Någonting som fångade mitt intresse var att Bulgarien har utformat en Syllabus där man utgår ifrån ACM och SIGCSE arbete med ” Computing Curricula 2001″ eller CS2001, för att hjälpa deltagarna att förbereda sig (i god tid!) i tävlingsproblemens utformning. Med andra ord går man igenom CS2001 moment för moment och markerar vilka kunskaper i Datavetenskap plus en del matematik som ligger till grund i utformandet av tävlingens olika uppgifter.
Läs mera …

Högskoleverket har gett ut rapporten Förkunskaper och krav i högre utbildning , 2009:16 R. Kanske det mest intressanta resultatet (s.44) för min forskning är att 92 % av lärarna i Datateknik anser att nybörjarstudenternas förmåga att lösa matematiska problem har stora eller vissa brister.  En lärare uttrycker det så här:

“Mindre innehåll i de första matematikkurserna. Anledningen är att många moment från Ma C och Ma D behöver repeteras, fast studenterna egentligen borde ha dessa förkunskaper.”

Vidare skriver författarna till rapporten, något som man bör diskutera inom ett samarbete mellan gymnasieskolan och högskola/universitet

“På samma sätt som när det gäller förmågan att skriva, beskrivs dessutom matematikkunskaper, matematisk förståelse och ett matematiskt förhållningssätt som förmågor som tar lång tid att utveckla. Detta är inte något som snabbt kan läras in när studenten börjar högskolan. Om inte nybörjaren kan räkna från start är detta en brist som kommer att påverka studierna under lång tid, bland annat eftersom matematiken ger grunden för det logiska tänkande som förutsätts i många utbildningar.”

Man frestas att fråga sig “Vad gör man på gymnasieskolan?”
Läs mera …

En beskrivning av Siemens: http://www.elearnspace.org/media/connectivism_Web_2/player.html

En pdf skriven av Siemens “Learning and Knowing in Networks“:

Web 2.0: http://www.oreillynet.com/lpt/a/6228

Issues and Findings from Two DEcades of Research and Development

av Richard Kimbell och Kay Stables

From Chapter 10 (Processes, Activities and Tasks)

s.220 “As Gorman and Carlson point out, the essence of inevntion seems to be ‘the dynamic inteplay of mental models with mechanical representations’.

…

“It is our contetion that this inter-relationship between modelling ideas in the mind, and modelling ideas in reality is the cornerstone of capability in design and technology. (Kimbell et al. 1991, p.21)”

Kimbell, R., Stables, K., Wheeler, T., Wozniak, A. & Kelly, A. V. (1991). The assessment of performance in design and technology. London: SEAC/HMSO.

Gorman & Carlson (1990). Interpreting invention as a cognitive process: the case of Alexander Graham Bell, Thomas Edison and the telephone. Science, Technology and Human Values, 15(2).

”

s.221 det finns olika typer av modellering

• Visual modeeling – through sketches
• Written modelling – through annotaions
• Verbal modelling – through discussion
• Numerical modelling – through calculations
• Material modelling – develeoping 3D representations

s.222 “The conduct of design activity is made possible by existence in man of distinctive capacity of mind … the capacity for cognitive modelling. … (The designer) forms images ‘ in the minds eye’ of things and systems on intractable problems by transforming them into terms of all sorts of course, where appropriate, language and notion. … These externalisations capture and make communicable the concepts modelled. (Archer and Roberts, 1992, p.4)”

Archer, B. & Roberts, P. (1992). Design and technological awareness ind education. In P. Roberts, B. Archer & K. Baynes (eds), Design Occasional Paper No. 1, Moddeling. the language of designing (pp.3-4). Loughborough: Loughborough University of Technology.

s. 226-227 Handlar om “Clients as a developmental force” vilken kan vara värt att fördjupa sig i. De har refereat till Kimbell, 1994, p.242

s.235 Där de beskriver hur man kan anv sig av två olika 4-stegs skalor för att beskriva den lärandes aktivitet. Där de refererar till Chapter 7 “Wholes and parts”
- en skala som beskriver om den lärande är stark på att arbeta med helheter
- en skala som beskriver om den lärande är stark på att arbeta med delar

s. 236 Här fortsätter de att diskutera omkring “WHoles and Parts”. Tydligt är att mycket av detta arbeta baserar sig på en kollega till författarna – Tony Lawler och det arbeta som han har lagt ner. Se
Lawler, T. (2006a). Design styles and teaching styles: a longituinal study of pupils’ ways of doing designing following complementary re-grouping and teaching. Paper presented at the TERC 2006: Values in technology Education Gold Coast, Australia.

Såg på Kunskapskanalen här om dagen. Det var en Jim Walch på lärarhögskolan (Stockholms universitet) som berättade om att han brukar ta med sina lärarstudenter till Indien för att de skall lära sig genom kulturmöten. Mycket intressant. Frågan är om han har en forskning inom lärande-kulturmöten?